Daniel Lidéns (ex-Dozer, Greenleaf etc.) projekt Vaka är inte alls så Neurosis-aktigt som det vid en slarvig anblick kan verka. Det hörs att han i grund och botten är trummis då låtarna ofta verka vara skrivna med trummor i förgrunden. Låtarna är vid sidan om slagverken ofta pianobaserade. Med på skivan är en hoper  duktiga gästmusikanter på gitarr, bas och sång på en del av låtarna. Som allra bäst är det när det är instrumentalt och filmiskt,  det känns nästan som om de låtar som har sång hade kunnat vara ännu bättre utan, även om sångpartierna är väl utförda. Det som är skönt och ganska originellt är just att det inte är gitarrbaserat, det finns naturligtvis massiva gitarrväggar, men gitarrerna är kryddan och inte grunden till musiken. Faktum är att detta filmmusikliknande alster är den bästa svenska platta jag hört på länge!

At the Hands of Loss är rent av så bra att man bara vill ligga på golvet och banka knogarna blodiga.