Candlemass lever tyvärr nästan helt på gamla segrar. Visst är det coolt med 48 Marshall-stärkare på scen, men när några av dem strular och pajar ljudet så att det blir långa glapp mellan låtarna hjälper de inte långt.

De gamla låtarna, som At The Gallows End och Samarithan, är definitivt de som tänder publiken (som faktiskt inte är speciellt stor alls) medan materialet från nya albumet "Death Doom Magic" känns lite mer orepade. Killarna är inte särskilt tajta heller för den delen. Övergångarna vid tempoväxlingarna blir haltande och känns inte riktigt naturliga. Kanske är det tekniska problem, eller så är det helt enkelt inte särskilt kul idag. Nye sångaren, Robert Lowe, må vara mer en del av bandet, men nån större scenpersonlighet är han inte och man saknar Messiahs utspel en smula. Bandet kanske inte förlorade så mycket rent musikaliskt på bytet men däremot en hel del underhållningsmässigt.

Man går igenom alla de gamla fina örhängena och allsången sitter där den ska, men sen är det inte så mycket mer och det kanske man får vara nöjd med. Jag vet inte. Nån jubel och klangföreställning blir det i varje fall inte. Snarare en lätt känsla av nostalgi som inte är kul när det handlar om band som är ute på lanseringsturné för nya skivan.

Och Robert, spelar man på den största scenen på landets största festival kan det ju vara läge att lära sig texterna istället för att stå och läsa från teleprompter. Inte koolt.