Raised fist kommer med en färsk platta i ryggen och ställer sig på Trädgårns scen i ett höstkallt Göteborg. Redan efter första låten är grabbarna blankpolerade av svett och den sjuhundrahövdade publiken pressas till bristningsgränsen i moshpiten.

Det blandas och ges, men merparten av materialet hämtas från plattorna "Sound of the republic" (2006) och senaste given "Veil of ignorance". Bäst gensvar får låten "Friends & traitors" som även släppts som musikvideo, och allsång uppstår vid ett dussintal tillfällen.

Jag har sett Raised fist vid ett tiotal tillfällen under åren. Jag har alla skivor och har varit ett troget fan ända sedan "You are not like me" (1994). Vill därför påstå att jag pluggat låtmaterialet ganska noggrant och anser mig kunna de flesta låtarna utan till. Problemet med spelningen är dock att jag inte kan urskilja en enda låt. Ljudet är bara en enda stor gröt och gitarrer och cymbaler skär i öronen. Jag förstår inte vad som hänt, eftersom förbanden Pilgrimz och Your demise hade hyfsat bra ljud och alla instrument gick att särskilja.

Försöker febrilt gå runt i lokalen och placera mig på olika ställen för att hitta en position där ljudet går att urskilja. Det slutar med att jag hamnar placerad rakt framför mixerbordet och ljudet är fortfarande under all kritik. Vet inte om detta gör att jag tappar intresset, men halvvägs in i setet känns det som jag mest står och koncentrerar mig på att urskilja toner och nyanser i låtarna som egentligen SKA finnas där, men som under inga omständigheter finns.

Hade verkligen sett fram emot att höra Raised fist framföra nytt material. Synd att ljudet pajade hela upplevelsen.